anotherpieceofblueberrypie

klockan slog tio i åtta, jag sitter på soffan som en halvsmält degklup i väntan på att han ska komma. Han skulle vara här för tjugo minuter sedan. Jag fortsätter se på den minst ointressanta tvn. Kollar på klockan igen. Och då plingar det på. Kroppen förvandlas snabbt från degklumpen i soffan till en engergirik elvaåring. Vi hälsar snabbt och han går ännu snabbare in i mitt rum. Han får direkt syn på det han sökte. En liten kartong ställd längst väggen. 


Äntligenäntligenäntligen. snart händer det. Älskar min kusin. Älskar.